Idag har jag fått mig en ordentlig funderare då en korrespondens ställde några så enkla- men självklara frågor om rasen. Det fick mina tankar att börja snurra och det slutade med att jag sitter med ett stort leende på läpparna. Ämnet är alltså varför just kelpien nästlat sig in så i hjärtat..och varför det är så svårt att se någon annan ras som ens skulle kunna tänkas konkurrera om den platsen.

Några riktigt basicgrejer är helt enkelt

exteriöra bitar:

- Sååå lagom i storlek för allt (nästan). Dom orkar allt samtidigt som jag faktiskt enkelt kan lyfta upp och slänga över axeln om så skulle behövas.

- Kroppstypen, atletiska, uthålliga och smidiga. Lika bra till agilitysatsande som lydnad, bruks osv osv.

- Pälsvård- ingen som helst. Hallelujah!!

- Siluetten- låt en människa som inte har någon rasfördom rita upp siluetten av en hund djurslag.. Hur skulle den bilden se ut? Som en kelpie naturligtvis.. Ståöron, 4 ben och en svans.

Arbetsmässigt:

-Som sagt..du gör vad du vill. Kelpien är med på noterna!

Mentalt:

- Jag dyrkar det faktum att dom är så befriade från begränsningar i sina egna sinnen. Det finns liksom inga begränsningar för vad man än tar sig för. Går det inte att gå över..då går man igenom. Och fungerar inte det så går man under. Man tar sig fram helt enkelt.

- I vardagslivet så fungerar det helt enkelt såsom episoden häromåret då Flo simmade efter kanotisterna..helt enkelt för att det var schyssta killar i kanoterna som log åt henne när hon först simmade förbi. Det är en invit i Flos värld till livslång vänskap. Vimse satt hipp som happ på bilens motorhuv häromdagen och såg så självklar ut. Pippi som leder ligan på slag efter slag på våra promenader..varför? Det är kul att springa, det är kul att få "släppas iväg". Livet är underbart helt enkelt.

- Dom har humor i stora doser.. Man kan riktigt känna den i träning när man bara på känslan innan man släpper på ett upplet eller liknande ser en glimt av bus i ögonvrån. Du vet att det kommer att skita sig redan innan alltså men kan inte låta bli att skratta åt eländet.

Hunden som- för tusende gången- går iväg på ett framåtsändande får för sig att det är dags för lite variation här i livet och fullgasar rätt igenom gruppen..och stannar hundra meter bort med en tvärnit..och ett svansviftande. Att se en svans som pekar rätt upp i radiobilsmodus i det läget..och nästan höra ett garv från hunden. Kan inte annat än älska.

- Den härliga inställningen till folk och allt som oftast fä.. Vi är kompisar..du vet bara inte om det än.

- Klurandet..vissa har mer med den begåvningen än andra. Och dom som inte riktigt har den talangen använder sig av råstyrka.

Rasen som helhet:

-Även en medelmåttig kelpie är allt som oftast en mycket trevlig hund att arbeta med!!

- Det finns mer av vissa saker i vissa linjer än i andra men oavsett så är rasen väldigt homogen.

Lite spånande såhär på kvällskvisten..